Just a Card

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Sedan har jag ägnat tid åt att skapa  bilder, funderat på nya projekt och framförallt letat inspiration och nya idéer!

Nu är det storhelger på ingång igen, du tänker väl på att stötta kreativa människor i din omgivning? Illustratörer, fotografer, författare och andra som jobbar hårt för att ge dig och din omgivning glädje. När julruschen sätter fart blir det lätt panik särskilt om du åker till stora shoppingcenter. Men det finns ett sätt att komma lite lättare undan och det är att du köper julklappar av någon du känner (till) som är kreatör. Det blir inte bara personliga julklappar utan du stöttar också enskilda kreatörer, egna företagare som säkert uppskattar en lite extra slant inför helgerna.

Jag kom in på en engelsk kampanj som har som syfte att lyfta den här saken. Kampanjen heter Just a Card och  syftar till att uppmuntra människor att stödja, värdera och köpa från konstnärer, formgivare, oberoende butiker och småföretag genom att stärka budskapet att alla inköp, oavsett små, till och med ”bara ett kort” är så viktiga för deras välstånd och överlevnad .

Kampanjen inleddes när konstnären och formgivaren Sarah Hamilton såg citatet ”Om alla som hade kompletterat vårt vackra galleri hade köpt” bara ett kort ”skulle vi fortfarande vara öppna” av butikshållare som nyligen hade stängt sitt galleri. Detta fick en uppmaning! Designer / tillverkare, oberoende butiker, gallerier och små företag behöver en röst. Människor inser sällan de stora kostnaderna för att ställa ut på designutställningar eller hålla en butik öppen.

 

Bomberget

Har du hört talas om Bomberget någon gång? Det hade inte jag gjort förrän i somras då ett par av mina vänner (Rickard och Ulrika) på Twitter köpte en gård och flyttade dit.  Bomberget ligger i Laxå i Närke. Enligt kommunens turistinfo mitt i mellan Stockholm, Göteborg och Oslo. För mig som har levt hela mitt liv i Stockholm med omnejd ligger alltså Laxå långt ute i ”spenaten” på gränsen till ödemarken. 😉

I samband med att vännerna flyttade dit fick jag en fråga om jag ville ta mitt hem och bohag och hänga på, det vill säga att jag också skulle flytta ut i ödemarken. Jag bor i husvagn så det var inte alls en omöjlig tanke för mig. Men först var jag tvungen att ta reda på vart denna plats låg och hur det såg ut där egentligen. Så för några veckor sedan tog jag min hund Moritz satte mig i bilen och åkte till Bomberget under några dagar, för att känna in lite hur det var där.

Det stämde det som Ulrika skrev efter det att jag varit där ”livet på Bomberget är härligt!” Det är en jättefin gård med massor av yta och en del byggnader som sig bör när det är en bondgård. Inte var det särskilt krångligt att ta sig dit heller, för mig som åkte från Stockholmsområdet var det bara att åka E20 enda fram till Laxå och sedan några kilometer på mindre vägar. Lätt som en plätt att hitta dit även för mig som egentligen saknar lokalsinne.

Åter till gården, det finns som sagt gott om utrymme där (tomten är på 14,7 ha). där finns ett boningshus, en ladugård, ett stort uthus med två stora loft. Ett par gäststugor och det som knockade mig direkt en snickarverkstad!

Här såg jag, liksom Rickard och Ulrika redan gjort att det fanns möjligheter till att göra något bra. Det finns redan planer på bland annat en liten butik där Ulrika kommer att sälja garner och stickade saker, sedan finns det mer planer men det kan du läsa om på deras hemsida som heter Bomberget.se.

Så vart kommer jag in i den här bilden och miljön? Som jag nämnt tidigare bor och jobbar jag i en husvagn (modell större). Jag gör det mesta av mina saker digitalt och är inte direkt platsberoende på det viset. Så att bo någonstans långt ute i ”spenaten” är inte något problem för mig. Den stora fördelen är att jag kan leva lite billigare, min hund får en ännu bättre miljö och sällskap av två kelpies (en australiensisk hundras). Sedan ska det tilläggas att det finns bra kommunikationer om man vill se något annat än Närkes alla skogar och sjöar. Jag har nämnt E20, sedan finns det bra tågförbindelser (bla en tågstation i Laxå). Flygplats finns i Örebro och räcker inte den till så går det smidigt att ta sig till en större flygplatsi t ex Stockholm eller Göteborg om man behöver det.

Kanske finns det möjligheter för mig också att göra lite andra kreativa saker än illustration och digitala konstverk. Det finns många idéer när jag tänker på det här. Men först ska jag ta mig dit med mitt pick och pack. Som det ser ut nu i skrivandets stund kommer det troligen att bli till våren. När det än blir av så vet jag att både hunden och jag är välkomna till Bomberget.

Globala tankar

Ibland funderar jag ärligt på  vad jag håller på med, i princip varje dag gör jag mina bilder och de senaste 6 åren (+). Jag har gjort stort och jag har gjort smått, i alla möjliga stilar och former. Jag har förbättrat mitt ritande och provat nya stilar och nya tekniker. Det har det varit på det viset sedan dess. Innan hade jag haft ett längre uppehåll då jag mest tecknade någon gång ibland när andan föll på.

Många i min omgivning sa att jag borde teckna på heltid för att jag var duktig på det, men jag kände mig för gammal och visste att det inte skulle bli en lätt omställning att gå från en hyfsat välbetald anställning till ett liv som frilansande illustratör/kreatör. Men tillvaron förändrades och jag med den så plötsligt en dag såg jag en möjlighet i att kunna tjäna pengar på min kunskap (jag skriver inte talang för det är mer hårt arbete med år av övande och och tecknande dvs ingen förmåga som trillar ner från himlen). Det riktiga genombrottet fick jag en dag när jag började teckna elefanter som jag delade på sociala medier som t ex. Twitter, plötsligt hade jag skapat något som många ville ha och var beredda att betala för!

Lyckan var stor och det blev en rejäl egoboost. Jag hade många följare och mina bilder spreds och delades. Det blev printar, tavlor, originalillustrationer, dekaler, kalendrar och mycket mer. Det här höll i sig i några år. Men sociala medier är sociala medier, först har vi algoritmerna på varje nätverk som ställer till det och där man riskerar att synas mindre eller försvinna helt om man inte passar algoritmernas ”krav”. Sedan funkar det så att användare mest trycker på gilla-knappen, skriver en glad kommentar och kanske delar ditt inlägg. Men från det att sedan gå till ett köp av en bild har visat sig vara svårt.  För likes och delningar ger inte mycket på kontot och i längden ger osålda saker att självförtroendet kickar in lika hårt som en egoboost gör på ett positivt sätt.

Det här går så klart inte i längden, något måste ändras men frågan är vad. Jag vet att jag är duktig, ja mycket duktig på det jag gör. Mina teckningar är oftast toppen och har ett positivt budskap även utan ord. Men jag behöver bli bättre på ytterligare saker, kanske strunta helt i (att försöka sälja på) sociala medier som i nuläget känns som ett skyltfönster. Kanske skulle jag ta något slags paus från sociala medier under ett halvår, för kreativitetens skull.

När jag har den typen av funderingar så brukar jag muttra lite surt för mig själv ”skit att man ska bo i det här landet där allt är så trögt och där mina fantastiska bilder och idéer fastnar i röret.” Det vore bättre att bo i USA eller kanske England, ja vartsomhelst där det går att vara lite kreativ och få något mer än ”bara” likes och glada tillrop. Men häromdagen läste jag en tråd på Twitter som inspirerade till det här inlägget, det skrevs av en illustratör bosatt i London, han har samma funderingar och erfarenheter som jag själv har. I svaren visade det sig att det här inte var så udda tankar utan finns hos många världen runt det.

Här är texten som Rob Turpin skrev i sin 16 tweets långa tråd.

A few of years ago, 99% of my commercial illustration work came through Instagram. I had 7k followers. I got book illustration work, t-shirts, concept design, plus the usual private commissions. Now, with over 53k followers there, I get almost nothing. Engagement, for me, is half what it was a couple of years ago. Likes and comments are way down, follower growth has slowed to a crawl. Being new to illustration (I’ve been drawing about six years, and only started to think I could make money from it three years ago) I naively thought that I could just rest on social media to get work.
If I’d got book deals via Instagram before, surely it would just carry on and I’d get more work. That hasn’t happened. 
Maybe that’s just the fault of the work. Perhaps I haven’t improved enough to appeal to more commercial clients, art directors and commissioning editors. But a large part of it, for me, is obviously that I can’t rely on social media to expose my work to an audience that will pay for it. Not in commercial terms anyway, and not in a way that will make me a living.
So I need to rethink. I need to get more serious about my work. I need a real website. I need to improve my art, my skills, my techniques. I need to appear professional if I want to be paid professionally. 

All of this is obvious. If I hadn’t been suckered in to believing that social media could fulfil all those needs then Would have done it long ago. In my defence, it wasn’t until I got offers of work through Instagram that I thought I could earn money from my art. 

I’m not blaming social media for my failings by the way. I should have seen the exposure it gave me as a stepping stone, or a jumping off point, for beginning a career. I was lazy and thought I didn’t have to work at it, and the work would just come to me. 
So in a way, six years down the line from starting to draw again after a twenty year gap, and three years down the line from people paying me commercially to draw stuff, I feel like I need to start again. I need to look at the things I need as a professional illustrator. I need to look at how people view me online. I need to take a long look at the quality of my work. This comes at a time where my income is as low as it’s been for a decade. I’ve relied on freelance design and artworking over the last few years to supplement my illustration income. That completely dried up this year and left me with half the earnings of the year before.
Somehow I need to balance reworking my illustration offering, and taking the time to work out what I want to do in that field, with searching for work in design or elsewhere to help pay the bills.

I know I’m not alone in that regard. I think I’ve been lucky in being able to work 50/50 on design and illustration over the last couple of years. The timing is a bitch though. Having to reset on one career – the one I really want, while searching for paying work is tough.

There’s no end revelation to this thread. I just wanted to put out there my thoughts. I know a lot of you share the same problems. I think even a lot of full time illustrators go through these issues from time to time. It certainly doesn’t help with the imposter syndrome. So I’ll crack on. I’m not going to stop drawing even if I have to get a full time job. Maybe it will have to take a backseat for a while, I don’t know. I spent twenty years inexplicably NOT drawing, I’m not going to let that happen again.