Just a Card

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Jag har haft fullt upp med flytten. Sedan har jag ägnat tid åt att skapa  bilder, funderat på nya projekt och framförallt letat inspiration och nya idéer!

Mitt nya hem

Ett av mina syften med att lämna Stockholm och bosätta mig ca 23 mil bort var nämligen att jag behövde en ny miljö, en miljö där jag förhoppningsvis kan testa lite nya idéer och projekt. Så här långt går det bra med planeringen och jag har lite nya projekt som jag vill testa. Men först ska jag glida lugnt över kommande storhelger.

Apropå storhelger, du tänker väl på att stötta kreativa människor i din omgivning? Illustratörer, fotografer, författare och andra som jobbar hårt för att ge dig och din omgivning glädje. När julruschen sätter fart blir det lätt panik särskilt om du åker till stora shoppingcenter. Men det finns ett sätt att komma lite lättare undan och det är att du köper julklappar av någon du känner (till) som är kreatör. Det blir inte bara personliga julklappar utan du stöttar också enskilda kreatörer, egna företagare som säkert uppskattar en lite extra slant inför helgerna.

Jag kom in på en engelsk kampanj som har som syfte att lyfta den här saken. Kampanjen heter Just a Card och  syftar till att uppmuntra människor att stödja, värdera och köpa från konstnärer, formgivare, oberoende butiker och småföretag genom att stärka budskapet att alla inköp, oavsett små, till och med ”bara ett kort” är så viktiga för deras välstånd och överlevnad .

Kampanjen inleddes när konstnären och formgivaren Sarah Hamilton såg citatet ”Om alla som hade kompletterat vårt vackra galleri hade köpt” bara ett kort ”skulle vi fortfarande vara öppna” av butikshållare som nyligen hade stängt sitt galleri. Detta fick en uppmaning! Designer / tillverkare, oberoende butiker, gallerier och små företag behöver en röst. Människor inser sällan de stora kostnaderna för att ställa ut på designutställningar eller hålla en butik öppen.

 

Bokstäver

I helgen såg jag en dokumentär på Netflix som handlade om typografi och hur ett typsnitt blir till. Det var en mycket bra dokumentär tycker jag och den passade mig tidsmässigt bra som inspiration också. Jag har länge fascinerats av typografi och konsten att texta snyggt, det som på engelska kallas för lettering. Man skulle kunna tro att jag som är så bra på att teckna också är bra på att skriva för hand, det tycker jag inte själv även om det ibland dyker upp någon som påstår motsatsen. Mycket hänger det kanske ihop med att jag inte övar på att skriva för hand utan mest förlitar mig på dator, iPad och mobiltelefon när jag skriver något. Men jag är bra sugen på att försöka lära mig på nytt och kanske ta ett nacksving med typografi och textning.

Abstract: The Art of Design Design av typsnitt med Jonathan Hoefler

Efter att ha sett den dokumentären blev jag naturligtvis ännu mer sugen på att kolla närmare på det här med typografi, lettering, textning, bokstavsdesign eller vad jag ska kalla det. Jag sökte naturligtvis efter inspiration direkt och inspiration finns det gott om och även textare som delar med sig av sin kunskap. Det första jag hittade som kan vara bra att ha var Typography Insight, en e-bok om typografi som jag hittade på App Store.

Sedan hittade jag textaren, Ian Barnard, först på Twitter och sedan också på Instagram. Som du ser i länken nedan gör han instruktionsvideos och det är en hel del sånt på hans Instagram.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Do you find it hard making lettering compositions? Grid & Letter Builder brushes are here to help you do that quickly and easily. Click the link to get yours This quote is by @thegalshir in his new book where in part of it he talks about how we think just pushing out good content will be enough to build an audience. When actually there’s a need to be human and connect with our audience, through replying to messages and comments to writing details captions with our posts about our process⁣ ⁣⁣ ⁣Brushes used⁣ ⁣Grid Builder / Letter Builder / ChalkDust⁣ ⁣All available on my shop⁣ ⁣iPad Pro 12.9 / Apple Pencil / Procreate App⁣ ⁣⁣ ⁣#ipadpro #apple #video #discover #ianbarnard #tutorial #art #bubble #timelapse #hyperlapse #process #applepencil #procreate #procreateart #digitalart

Ett inlägg delat av Ian Barnard (@ianbarnard)

 

Så vart börjar man? Set finns en mängd videos på YouTube naturligtvis men sedan finns det en onlinekurs på sajten Moderskeppet där Maja Larson (illustratör, lärare och graphic recorder) visar hur man ska/kan göra för att lära sig texta snyggt. Det är inte helt omöjligt att jag hoppar på den kursen.

Globala tankar

Ibland funderar jag ärligt på  vad jag håller på med, i princip varje dag gör jag mina bilder och de senaste 6 åren (+). Jag har gjort stort och jag har gjort smått, i alla möjliga stilar och former. Jag har förbättrat mitt ritande och provat nya stilar och nya tekniker. Det har det varit på det viset sedan dess. Innan hade jag haft ett längre uppehåll då jag mest tecknade någon gång ibland när andan föll på.

Många i min omgivning sa att jag borde teckna på heltid för att jag var duktig på det, men jag kände mig för gammal och visste att det inte skulle bli en lätt omställning att gå från en hyfsat välbetald anställning till ett liv som frilansande illustratör/kreatör. Men tillvaron förändrades och jag med den så plötsligt en dag såg jag en möjlighet i att kunna tjäna pengar på min kunskap (jag skriver inte talang för det är mer hårt arbete med år av övande och och tecknande dvs ingen förmåga som trillar ner från himlen). Det riktiga genombrottet fick jag en dag när jag började teckna elefanter som jag delade på sociala medier som t ex. Twitter, plötsligt hade jag skapat något som många ville ha och var beredda att betala för!

Lyckan var stor och det blev en rejäl egoboost. Jag hade många följare och mina bilder spreds och delades. Det blev printar, tavlor, originalillustrationer, dekaler, kalendrar och mycket mer. Det här höll i sig i några år. Men sociala medier är sociala medier, först har vi algoritmerna på varje nätverk som ställer till det och där man riskerar att synas mindre eller försvinna helt om man inte passar algoritmernas ”krav”. Sedan funkar det så att användare mest trycker på gilla-knappen, skriver en glad kommentar och kanske delar ditt inlägg. Men från det att sedan gå till ett köp av en bild har visat sig vara svårt.  För likes och delningar ger inte mycket på kontot och i längden ger osålda saker att självförtroendet kickar in lika hårt som en egoboost gör på ett positivt sätt.

Det här går så klart inte i längden, något måste ändras men frågan är vad. Jag vet att jag är duktig, ja mycket duktig på det jag gör. Mina teckningar är oftast toppen och har ett positivt budskap även utan ord. Men jag behöver bli bättre på ytterligare saker, kanske strunta helt i (att försöka sälja på) sociala medier som i nuläget känns som ett skyltfönster. Kanske skulle jag ta något slags paus från sociala medier under ett halvår, för kreativitetens skull.

När jag har den typen av funderingar så brukar jag muttra lite surt för mig själv ”skit att man ska bo i det här landet där allt är så trögt och där mina fantastiska bilder och idéer fastnar i röret.” Det vore bättre att bo i USA eller kanske England, ja vartsomhelst där det går att vara lite kreativ och få något mer än ”bara” likes och glada tillrop. Men häromdagen läste jag en tråd på Twitter som inspirerade till det här inlägget, det skrevs av en illustratör bosatt i London, han har samma funderingar och erfarenheter som jag själv har. I svaren visade det sig att det här inte var så udda tankar utan finns hos många världen runt det.

Här är texten som Rob Turpin skrev i sin 16 tweets långa tråd.

A few of years ago, 99% of my commercial illustration work came through Instagram. I had 7k followers. I got book illustration work, t-shirts, concept design, plus the usual private commissions. Now, with over 53k followers there, I get almost nothing. Engagement, for me, is half what it was a couple of years ago. Likes and comments are way down, follower growth has slowed to a crawl. Being new to illustration (I’ve been drawing about six years, and only started to think I could make money from it three years ago) I naively thought that I could just rest on social media to get work.
If I’d got book deals via Instagram before, surely it would just carry on and I’d get more work. That hasn’t happened. 
Maybe that’s just the fault of the work. Perhaps I haven’t improved enough to appeal to more commercial clients, art directors and commissioning editors. But a large part of it, for me, is obviously that I can’t rely on social media to expose my work to an audience that will pay for it. Not in commercial terms anyway, and not in a way that will make me a living.
So I need to rethink. I need to get more serious about my work. I need a real website. I need to improve my art, my skills, my techniques. I need to appear professional if I want to be paid professionally. 

All of this is obvious. If I hadn’t been suckered in to believing that social media could fulfil all those needs then Would have done it long ago. In my defence, it wasn’t until I got offers of work through Instagram that I thought I could earn money from my art. 

I’m not blaming social media for my failings by the way. I should have seen the exposure it gave me as a stepping stone, or a jumping off point, for beginning a career. I was lazy and thought I didn’t have to work at it, and the work would just come to me. 
So in a way, six years down the line from starting to draw again after a twenty year gap, and three years down the line from people paying me commercially to draw stuff, I feel like I need to start again. I need to look at the things I need as a professional illustrator. I need to look at how people view me online. I need to take a long look at the quality of my work. This comes at a time where my income is as low as it’s been for a decade. I’ve relied on freelance design and artworking over the last few years to supplement my illustration income. That completely dried up this year and left me with half the earnings of the year before.
Somehow I need to balance reworking my illustration offering, and taking the time to work out what I want to do in that field, with searching for work in design or elsewhere to help pay the bills.

I know I’m not alone in that regard. I think I’ve been lucky in being able to work 50/50 on design and illustration over the last couple of years. The timing is a bitch though. Having to reset on one career – the one I really want, while searching for paying work is tough.

There’s no end revelation to this thread. I just wanted to put out there my thoughts. I know a lot of you share the same problems. I think even a lot of full time illustrators go through these issues from time to time. It certainly doesn’t help with the imposter syndrome. So I’ll crack on. I’m not going to stop drawing even if I have to get a full time job. Maybe it will have to take a backseat for a while, I don’t know. I spent twenty years inexplicably NOT drawing, I’m not going to let that happen again.